Plutt har varit dålig i ett par dagar nu (inne på dag 4). Hennes kräva har varit stor och hård och inte blivit mindre på natten som den ska. Jag har bett om tips och hjälp från folk i en hönsgrupp på Facebook, distriktsveterinären och veterinär på SVA. Alla säger samma saker; matolja, massage, vatten och se om det går att få henne att kräkas. Ingen har sagt något om hur lång tid det kan ta innan hon ska bli bättre, om hon nu kan bli bättre det vill säga. Så länge hönan inte lider så finns det väl inget som talar emot att man ska försöka hjälpa dem? Veterinären på SVA sa att det är jag som ägare som i första hand ska avgöra om hönan lider eller inte. Så när lider en höna? Finns det några fasta definitioner på det? Lider burhöns? Definitivt skulle jag vilja påstå. Måste en höna ha minst 4 kvm/höna i sin utegård (KRAV regler) för att inte lida? Troligen inte, men vart drar man gränsen? Det går ju inte att fråga en höna om hon är glad eller om hon lider. Så hur vet vi när en höna lider?
Nu är det inte roligt längre. Den första tiden med höns va jätte trevlig. Det va så rofyllt att gå ut till dem, sitta där en stund och diskutera livet med dem. Nu är det bara tråkigheter precis hela tiden. Jävla höns jävlar! Ernst gör inte sitt jobb med att hålla ordning i gruppen. I slutet av februari fick Agda sår på hälen. Det är okänt vart såret kom från. Då höns blir jätte triggade av blod (de hackar frenetiskt i öppna sår) va vi tvungna att separera Agda från de andra. Vi penslade tjära på såret. Martin hade erfarenheter om detta från när han hade höns som liten. Tjäran är desinficerande, döljer det röda blodet och höns ska tydligen inte gilla smaken. Några dagar senare så sårskorpan bra ut och penslade vi på mera tjära och släppte ihop henne med resten av folken. Det gick bra hela eftermiddagen och kvällen. Inget hackande och ingen utmobbning för att hon varit borta i några dagar. Tyvärr funkade inte tjäran särskilt länge. För morgonen dagen efter upptäckte Martin att stac
Året 2020 kommer för alltid förknippas med Corona, men för mig kommer det vara året som sa swoosh! Vi gick från noll till hundra inom loppet av några månader. Vi har gjort så mycket. Lärt oss en massa och fått flera nya vänner! I slutet av april stod jag i tunnelväxthuset och såg ut över mitt gröna hav av bladgrönsaker som sprutade upp ur jorden. Jag insåg att vi aldrig skulle hinna äta upp allt. Vi hade ju ändå lite lösa planer på att kanske starta upp en småskalig grönsaksodling år 2021, vi kanske ska testa lite försiktigt redan i år och sälja lite överskott till grannar? Sagt som gjort la jag ut en annons i den lokala Facebook gruppen. Swoosh sa det och alla påsar var slutsålda. Detta var i början av maj . ” Intresset för närproducerade grönsaker utan konstgödsel och bekämpningsmedel är stort och vi ser fram emot att sälja mycket mer grönsaker i sommar!” När jag skrev den där bildtexten till inlägget på Instagram hade jag aldrig kunnat föreställa mig vad som komma skall. Se
Kommentarer
Skicka en kommentar