Oasen på Åsen

Jag vill börja med att säga att skottet kom inte alls i greves tid och stackars kalkonen är nu begraven i tunnelväxthuset under mitt nya persikoträd. Det känns skit trist! Så nära men ändå så långt ifrån. Men döden är ett faktum i livet som man inte kommer undan. Det är bara att gilla läget, torka tårarna och gå vidare. De tråkiga nyheterna fortsätter dock. Vår renovering av hönshuset blev demolering av hönshuset. Tanken va först att vi skulle "fusk-fixa" i år när vi har så mycket annat på tallriken. Lappa och laga lite smått och måla ett nytt lager med kalkfärg. Så skulle vi renovera huset på riktigt nästa år. Men när vi började rensa ut hönshuset insåg vi att både inner- och ytterpanelen samt innertaket va i ruskigt dåligt skick. Plan B blev att ta ner panelen och hoppas på att stommen är ok. Problemet med plan B var att det fanns ingen stomme. Huset bestod av stående ytterpanel, stående grova brädor och liggande innerpanel. Och allt var bortom all räddning. Tre glada m

Idag var det enstaka sekunder från att vi förlorade ytterligare en av våra kalkoner. Strax efter lunch hör jag hur kalkonerna piper väldigt mycket och väldigt högt. Jag tittar ut genom fönstret och ser en springa för livet in i skogen. Martin är redan ut genom dörren och springer ner mot ängen. När jag kommer ut ser jag hur han vänder tvärt och springer in igen. "Räv!" Jag springer ner mot ängen och ser fyra kalkoner på hönsens utegård (ca 2m upp) och räven som springer bort. Skönt. Jag pustar ut en sekund tills att jag inser att en kalkon som saknas. Paniken. Martin kommer springande med vapnet och följer efter räven som jag nu ser jagar den sjätte kalkonen. Räven får tag i kalkonen. Mitt hjärta slutar slå. "Pang!" Räven är död. Både jag och Martin befarar att det är även kalkonen. Men Martin hade hunnit fram i grevens tid. Räven dog med en mun full av fjädrar. Kalkonen ligger bredvid, tilltufsad och flämtandes. Hade Martin skjutit någon sekund senare och kal

Under sommaren har jag inte haft varken tid eller ork att skriva särskilt mycket på bloggen. Jag har dock lyckats lägga upp en hel del bilder på Instagram . Jag får ofta frågan: Hur hinner ni med allt? Personligen tycker jag inte alls att vi hinner med de som ska göras. Anledningen till att jag känner så är för att jag orkar inte göra särskilt mycket om dagarna och det jag orkar göra går inte särskilt fort. Lyckligtvis bor jag tillsammans med en Duracel kanin som går på speed så det blir en hel del gjort trots att jag sniglar mig fram. Att-göra-listan gällande renovering av huset och gården är lång och trots att vi betar av saker hela tiden så blir den bara längre. Men för att inte stirra sig blind på vad som ska göras tänkte jag ta och försöka göra en tillbakablick på vad som har gjorts. Vi har inte gjort allt själv, vi har fått en hel del hjälp av P. Därtill så sattes tapeterna upp av riktiga proffs, elen har självklart dragits av en elektriker och så har en rörmokare varit här.