Vårt lilla hus växer i takt med trädgården

Vi bor så mycket ”mitt ute i ingenstans” som man kan komma i Södermanland och ändå bo inom pendlingsavstånd till både Norrköping, Nyköping och Katrineholm. Nu pendlar visserligen varken jag eller Martin. Hela vårt liv kretsar runt och spenderas på gården. Både jag och Martin arbetar hemifrån som konsulter. Martin arbetar för tillfället mycket med att kravställa och utveckla nya IT-system och handläggarstöd åt Länsstyrelsen. Jag arbetar för tillfället främst med att hjälpa företag, föreningar och privatpersoner med deras ansökningar och överklaganden till kommunen eller Länsstyrelsen i diverse ärendetyper. I mitt tidigare arbetsliv, innan min date med väggen, arbetade jag med prövning och tillsyn av miljöbalken på både kommunen och länsstyrelsen. Jag var även en sväng på Naturvårdsverket och arbetade med nationell vägledning till länsstyrelserna. Det var där jag träffade Martin. Minns fortfarande första gången jag såg han. Jag var så nöjd att det fanns en till hermelin bland alla "byråkrat-katter". En väldigt snygg hermelin dessutom! I dag är vi gifta och bor i ett litet hus i den småbrutna sörmländska landsbygden.


Ett fotografi innan Frideborg och Egon byggde om. Kolla in den söta inglasade farstun! Äppelträdet är tyvärr dött sedan länge men delar av stammen finns fortfarande kvar i en hög bakom ladugården. Notera att man knappt ser skorstenen.

Huset vi bor i byggdes troligen 1879 och var då en enkelt liten timmerstuga på ca 45 kvm i byggarea. I slutet av 1940-talet flyttade Frideborg och Egon hit med sin lilla dotter E som har berättat att hennes föräldrar höjde taket på den lilla timmerstugan så att det även blev en övervåning att bo i. Den lilla inglasade farstun byggdes om och blev trappan upp till övervåningen. Någon gång efter 1948 satte man liggande panel på den rödmålade timmerstugan. Därtill så grävde de en källare under halva huset. (Det är torpargrund under andra halvan.)


Nu har Frideborg och Egon byggt klart. Den lilla inglasade farstun har bytt skepnad, staketet har försvunnit och det har tillkommit en stor skorsten!

Cirka 70 år senare snubblar jag och Martin över en annons på internet. Gården är till salu! Vi blir lika fort förälskade i gården som vi blev i varandra och flyttar in några månader senare.


En bild på huset från prospektet. Inte mycket hade ändrats här sedan 1956 förutom trädgården. Slåttermarken runt huset samt jordgubbsplanteringen är nu vanlig gräsmatta

När vi flyttade in hade vi ingen koll på någonting gällande renovering. Alls. Jag har läst mina gamla blogginlägg om vår renoveringsresa och minns hur vi hade tummen mitt i handen. Vi tyckte till och med att det var läskigt att köpa material. Tänk om vi tar fel sorts skruv, bräda eller vad det nu kunde tänkas vara? Nu så här två år senare så har vi (läs Martin) lärt sig hur mycket som helst. Att gå in på en bygghandel för att köpa material är som att köpa mjölk på mataffären. Nu känner sig Martin riktigt bekväm med att renovera på egen hand och bygger för glatta livet när han inte jobbar eller hjälper mig i trädgården.


Nästan klart! Utvändigt alltså. Det är bara skalet till farstun och köket som kommit upp. Inne finns det oändligt mycket kvar att göra innan det blir klart. Men i skrivande stund isolerar Martin väggarna i vårt blivande kök (som man kan ana på husets baksida).

Under sommaren och hösten 2019 har vi fått skalet till farstun och vårt blivande kök. Därtill har vi fått ny takpapp och tegelpannor på hela taket. Farstun är guds gåva till jorden! Nu stannar större delen av all sand och grus i farstun istället för att dras in i hela huset. Och så alla fönster! Massa ljus och svala temperaturer innebär att farstun är en toppen plats att dra upp sådder sen i vår. Där kommer de bli stadiga och härdiga små plantor. Åh vad jag längtar!
Planlösningen för vårt nya kök. Istället för ett kök på 13 kvm utan vettig arbetsyta kommer vi att ha ett på 25 kvm med massor av arbetsytor!

Fast något jag längtar efter mer är att få till vårt nya kök. När man är självförsörjande på grönsaker, ägg och en stor del kött så är vårt nuvarande kök på 13 kvm lite väl litet. Framförallt om man vi jobba två personer i köket samtidigt. Redan när vi köpte huset visste vi att det skulle byggas ut men lite oklart på hur det skulle se ut. Nu när skalet är uppe och väggarna isolerade så kan jag börja se det nya köket framför mig. Det nya köket kommer bli nästan dubbelt så stor och ha oändligt mycket mer arbetsyta och arbetsytorna kommer vara anpassade för min och Martins längd. Tjohoo! Då slipper vi få ryggskott av att försöka hacka grönsaker eller diska.


Det blir så himla fint! Och finare kommer det att bli när vi får bort allt skräp och får till trädgården på sydsidan. Jag kan vill börja fixa trädgården NU!

Läs gärna om min forskning i gårdens historik här:
http://oasen-pa-asen.blogspot.com/2018/01/forskning-i-gardens-historik.html 

Och följ gärna vår resa på Facebook eller Instagram. Där uppdaterar jag oftast flera gånger i veckan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När lider en höna?

Blodtörstiga höns

Året som sa swoosh! - Att starta en småskalig grönsaksodling