Att skapa sin egen tur

December och julen innebär att jag tänker mer än vanligt på att jag är tacksam för det jag har. Jag har verkligen mycket att vara tacksam för. Jag har ju världens bästa liv!!! Jag har en man som jag älskar mer allt annat och som älskar mig minst lika mycket. Vi bor i ett otroligt mysigt hus som är belägen på en plats som endast kan återfinnas i en drömvärld... Och så kan vi som egenföretagare arbeta hemifrån och gå ut och gosa med hönsen och kalkonerna på fikarasterna. Går det att få det bättre!?

Jag har världens bästa liv här på gården!

Det är lätt att tänka att jag och Martin har haft riktigt tur att vi träffades. Att vi råkade hamna på samma arbetsplats samtidigt. Det hade så lätt kunna bli så att vi aldrig setts. Att våra ögon aldrig möts. Jag var såld från första sekund men inte ens i mina vildaste drömmar kunde jag föreställa mig att det var möjligt att älska någon så mycket. Att det fanns någon som är så perfekt för mig, och jag för han.

Men var det verkligen bara tur? En ren slump? Nja, att vi hamnade på samma arbetsplats var ju trots allt ett resultat av flera års hårt arbete från bådas sida. Det är verkligen inte slumpen som gjort att vi kommit att besitta så pass mycket kunskap att vi båda två kunnat vara nationellt vägledande i våra frågor och därmed hamna på samma arbetsplats. Sen kanske det är tur som gjorde att vek mig för tjatet att överhuvudtaget söka till Naturvårdsverket? Det kanske var framför allt tur jag sedan lyckades övertala chefen att skapa en tjänst som inte fanns utan att själva vara medveten om att det va det jag gjorde?

Det är lätt att tänka att vi har tur som kan bo här ute på landet. Mångt och mycket är det tack vare att vi har de jobb vi har och kan därmed arbeta hemifrån. Men visst kanske det är tur att de vi köpte av tröttnade på att ha det som sommarstuga samma år som vi började leta efter en plats på landet. Men det är verkligen inte tur som gjort att vi haft pengar till handpenningen...  

Det är lätt att tänka att vi har en sån tur att vi kan jobba som vi gör. Men att vi kan jobba hemifrån har inget med tur att göra. Det är enbart tack vare Martins fantastiska egenskap att göra sig oumbärlig, hans oändligt många timmar hårt arbete och hans eviga strävan att utvecklas som gjort att han kunnat starta eget och driva ett framgångsrikt företag. Jag däremot har haft turen att kunna hoppa på tåget, men det är fortfarande mitt hårda arbete som gjort att jag haft kompetensen att kunna bli anställd av Martin. Det är alldeles för lätt glömma bort allt man har gjort för att hamna där man är. Att inte ge sig själv cred för allt arbete man har lagt på att ta sig igenom skolan, arbetslivet och tidigare förhållanden för att därigenom utvecklas till de personer vi är idag. Jag är så tacksam för allt jag har gått igenom. Utan all blod, svett och tårar hade jag aldrig varit här. Jag hade inte heller varit här om jag inte haft den familj jag har eller mina två bästisar som stått ut med mig sedan urminnes tider. Framförallt hade jag aldrig varit här utan mitt hjärta. 

Allt kanske bara ren och skär tur. Bara slumpen? Eller är det ödet? Någon högre makt som förutbestämt allt? Eller så har vi skapat vår egen tur. Genom att vi engagerat oss, strävat för att utvecklas, varit vetgirig. Att vi aldrig stannat upp för att flyta med strömmen. Tycker att det är viktigt att man inser att man själv kan påverka hur man lever sitt liv... Jag har alldeles för enkelt att hacka på mig själv. Tycka att jag borde gjort mer, bättre eller snabbare. Men just idag ska jag stå rakryggad och tacka mig för att jag har tagit mig där jag är. Jag har kämpat i 36 år för att skapa min egen tur.