Oasen på Åsen

Två veckor har passerat och väldigt mycket har hänt på övervåningen. Tanken var ursprungligen att jag skulle försöka skriva en uppdatering efter varje helg, men förrförra helgen (17-19 nov) och hela veckan därefter var så sjukt intensiv att jag orkade verkligen inte och så tyckte jag synd om vårt hus. Helgen den 17-19 nov fick vi bort i stort sett allt på övervåningen. Det enda som fanns kvar var stommen och ytterpanelen till väggarna, yttertaket, murstocken och större delen av golvet. Högarna med bråte på vardera sida av huset var (är fortfarande) enorma. Vinden blåste rätt igenom övervåningen och på vissa platser kunde man se ut genom panelen i väggarna. Det kändes som om vi hade våldfört oss på den gamla damen. Där stod hon helt naken och utsatt. Jag försökte påminna mig själv om att åtgärderna vi gör är för att se till så att hon klarar av att hålla i minst hundra år till. Men jag kände mig ändå elak. Här kommer vi och sliter av henne alla hennes kläder. Men då sa P något som

Redan innan huset blev vårt så tänkte vi på alla olika möjligheter som bostadshuset hade. Vilket rum ska bli sovrum och vilket ska bli kontor? Hur kan man göra om köket så att man slipper få ryggskott när man diskar? Visst kan man installera in en kamin i vardagsrummet? Inspirationen flödade! Någonstans längs med vägen bestämde vi oss för att vi skulle byta golv på hela övervåningen. Vi vill ha vattenburen golvvärme. Huruvida det är mer miljövänligt än radiatorer vet jag inte. Men det är trevligare att gå på ett varmt golv. Därtill man slipper fula radiatorer och det blir lättare att möblera rummen.  Vi (läs Martin) dök ner i golvvärmens djungel och med hjälp av vår gode vän P så kristalliserades planerna. Helgen som var skulle egentligen gå åt till att riva golv. Men förra onsdagen upptäckte P att isoleringen i taket inte alls var som den skulle. Både taket och väggarna måste fixas innan vi ger oss på golvet. I helgen slet vi loss all el på övervåning och försöka riva väggarna. De

En och en halv vecka senare och vi känner att vi börjar få koll på läget. Vi har lyckats fylla på vattnet i värmesystemet så att elementen faktiskt blir varma nu när vi eldar i pannan. Vi har också lyckats röja ut en hel del från huset. Första lasten med bilen har redan lämnats till Öppen Hand (en hjälpverksamhet vars secondhand-butik har sedan 1996 gjort ett överskott på 45 miljoner som skänkts bort till hjälparbete). Det kommer bli betydligt många fler vändor dit. Planen nu framöver är att renovera övervåningen. Tanken var till att börja med att byta golv och lägga golvvärme på hela övervåningen. I onsdags upptäckte vi att vinden är helt oisolerad. Så planen är nu att både byta golv, riva väggar och innertak. Allt detta ska förhoppningsvis göras på 1-1,5 månad. Det är tur att man har många goda vänner som både har kunskapen och viljan att hjälpa till. Övervåningen är i stort sett tom nu. Kvar står ett stort gammalt fint klädskåp som absolut inte går att få ner för trappen. O

Den 1 november 2017 är en dag som jag aldrig kommer glömma! Gå upp. Försöka jobba lite. Sen packa och åka mot gården. Alldeles för överexalterad visste jag inte om jag skulle gråta eller kräkas. Lyckligtvis vart det inget utav de. Klockan 12 mötte vi säljaren och han gick igenom de praktiska bitarna med oss igen. Säljaren och hans ryska fru är verkligen underbara och väldigt omtänksamma. De hade till och med tagit med sig en inflyttningspresent till oss. En flaska fin rysk vodka. Cпасибо! ( Spasibo!) Jätte tacksam och l öjligt nöjd över att jag, av någon okänd anledning, vet hur man säger tack på ryska. Därefter bar det av till Katrineholm för att skriva på de sista papperna hos mäklaren. Det tog sin lilla tid. Det var en massa papper att läsa igenom och sen skriva på. Sen så fick vi så klart vänta en stund på banken med tanke på att det var månadsskiftet. När allt va klart fick vi nycklarna. Att få hålla i dem för första gången va magisk. De är de finaste nycklarna i världen!