Oasen på Åsen

Trädgårdsarbete måste vara enkelt. Annars orkar jag inte med. Och är det inte enkelt så gör jag det enkelt! Jag skiter i om det inte blir perfekt. Min hjärna exploderar lite varje gång jag läser inlägg och kommentarer på sociala medier från personerna är så otroligt noga med att allt ska bli korrekt. Många halvsanningar tas för orubblig fakta och man glömmer bort att det kan finnas fler faktorer som spelar in. Hur orkar man med odlingen om man tror att det är så små marginaler mellan rätt och totalt misslyckade? Är verkligen mjölken totalt värdelös och giftig att dricka dagen efter bäst-före-datumet? Självklart inte. Och det är klart att vi alla som odlar strävar efter att uppnå ett bra resultat, men måste den verkligen vara perfekt? Jag är inte perfekt och mina odlingar är definitivt inte perfekta. Men det gör ingenting, naturen kräver inte att det ska vara perfekt. Det finns alltid en marginal, ofta en rätt stor sådan, för att saker ändå ska gro och växa. Ett exempel på vår icke-per

Under de två åren vi har bott här har en granne snällt levererat säkert 10-15 ensilagebalar som inte längre var tjänliga för djuren. Då vi har mer eller mindre sand som jord är de guld värda! Jag såg häromdagen på Facebook att han ville bli av med flera så jag ringde och sa att vi gärna kunde ta ”ett gäng” till. - Jag har säkert hundra stycken som jag måste bli av med… - Öhm… Riktigt så många kanske inte vi behöver, men vi tar gärna 20 stycken! Mängder med organiskt material att bygga nya odlingsbäddar av. Tjohoo! Inte nog med det, vi ska iväg med släpkärran i helgen och hämta några last med väl brunnen fårgödsel. Herre jösses kanske ni tänker? Hur mycket organiskt material kan man behöva egentligen? Massor! Oändligt mycket mer än man kan först tro. Fast jag kanske ska tillägga att mängden material man behöver är korrelerat till storleken på odlingarna. Vår allra första ensilagebal, april 2018. Äntligen bodde jag på landet och kunde få tag i ensilagebalar. Mitt fö

Vi är i mitten av januari och vintern lyser fortfarande med sin frånvaro. Vi hade lite snö och minusgrader i början av december, sen dess har det varit plusgrader i stort sett varje dag, även nattetid. Nyårsafton 2019. Helt underbart väder för att vara ute och hänga med kalkonerna! Jag känner mig berövad på vintern. Hela sensommaren och hösten längtade jag efter vintern. En tid för lugn och ro och återhämtning. Jag hade en romantisk bild av att ha tid att sitta hopkurad i soffan och läsa lite odlingsböcker. Att ha ro att pyssla på lite inne i huset. Att måla klart murstocken till exempel. Jag började måla den sommaren 2018 och sen dess har den blivit nedprioriterad. Det milda vädret har gjort att det varit möjligt att göra beta av en massa av alla utomhusprojekt, vilket i och för sig är jätte bra. Och det känns dumt att klaga över vädret en dag som denna. Strålande solsken och 10 plusgrader. Men det är inte bara det milda vädret som ”stulit” min drömvinter. På grund av diverse

Ett nytt år. Ett blankt blad. Många avger löften om ett nytt bättre liv. Andra kanske har gett upp hoppet och tänker det blir inte bättre än så här. Trots att jag lever världens bästa liv och älskar det till fullo så faller jag till och från ner i mörka hål. Jag blir arg och bitter. Jag svär över att jag gick in i väggen. Att jag fortfarande inte kan arbeta heltid. Jag svär över mänsklighetens dumheter. Att folk inte fattar att människans framfart är helt ohållbart. Jag svär högt över att företaget vi köpt plockmaskinen inte vill gå med på att reklamera den trots att den inte går att rengöra. Nu svär jag inte längre, jag gråter. Idag är det ett år sen vi var tvungna att avliva Plutt . Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp allt. Istället gick jag ut i blåsten och satte mig med kalkonerna. Livet känns alltid lite enklare när man är i trädgården eller hänger med sina befjädrade vänner.  Okey då. Livet känns inte alltid lättare när man hänger med sina befjädrade vänne