Oasen på Åsen

Att odla är ett sätt att slappna av. Att hämta energi. Att få självförtroende. Men ibland så tror jag att odling kan stressa även den mest harmoniska människan. Man vill så mycket men man varken hinner eller orkar med allt. Utöver det så blir det ibland lite av en tävling på sociala medier. Vem har den första tomaten eller gurkan? Frodigaste kålen? Finaste växthuset? Det är lätt att svepas med. Och visst känner sig jäkligt nöjd när man får äta solvarma tomater i början av maj . Alla har vi något i vår trädgård att skryta om och det ska vi göra med stolthet. Varje liten planta har såtts, vattnats och gödslats med mer eller mindre tanke och omsorg, men plantan står där nu enbart tack vare dig!  Vår odlingslott på kolonistugan. Tänk vad mycket som hänt på ett år när nästan allt på bilden var gräsmatta eller igenvuxen rabatt. Nu är alla odlingsbäddar utom en klara. Den jätte snygga jordhögen bredvid bänken som är bevuxen med ogräs ska bli en hög odlingslåda. Så ska vi se till att fixa

Idag bör firas med champagne! Vi har fått vårt slutbesked för tunnelväxthuset och får börja plantera i den. Tjohooo! Det blir dock ingen champagne för mig då jag äter antibiotika på grund av att en infekterad käkben som kom till följd av att jag drog ut en visdomstand för snart två veckor sen. Jag mår mycket bättre nu men kan fortfarande inte tugga normalt eller öppna munnen ordentligt. Men jag har ett tunnelväxthus! Mitt alldeles egna Wonderland! Namnet Wonderland kom till mig när vi stod på ängen och debatterade huruvida vi skulle göra om hela konstruktionen ( Svårigheterna med att bygga ett tunnelväxthus ). Ska vi verkligen lägga ner en himla massa jobb för att inte ha ett lutande tunnelväxthus? Spelar det någon roll om hållfastheten är den samma? Nä det gör det verkligen inte! Det ser lite lustigt ut men det kommer fortfarande att växa helt underbart där inne. Små saker kommer att bli magiskt stora, ändra färg och struktur. Med alla spännande insekter som vi sett här på gården sk