Plutt har varit dålig i ett par dagar nu (inne på dag 4). Hennes kräva har varit stor och hård och inte blivit mindre på natten som den ska. Jag har bett om tips och hjälp från folk i en hönsgrupp på Facebook, distriktsveterinären och veterinär på SVA. Alla säger samma saker; matolja, massage, vatten och se om det går att få henne att kräkas. Ingen har sagt något om hur lång tid det kan ta innan hon ska bli bättre, om hon nu kan bli bättre det vill säga. Så länge hönan inte lider så finns det väl inget som talar emot att man ska försöka hjälpa dem? Veterinären på SVA sa att det är jag som ägare som i första hand ska avgöra om hönan lider eller inte. Så när lider en höna? Finns det några fasta definitioner på det? Lider burhöns? Definitivt skulle jag vilja påstå. Måste en höna ha minst 4 kvm/höna i sin utegård (KRAV regler) för att inte lida? Troligen inte, men vart drar man gränsen? Det går ju inte att fråga en höna om hon är glad eller om hon lider. Så hur vet vi när en höna lider?...
Nu är det inte roligt längre. Den första tiden med höns va jätte trevlig. Det va så rofyllt att gå ut till dem, sitta där en stund och diskutera livet med dem. Nu är det bara tråkigheter precis hela tiden. Jävla höns jävlar! Ernst gör inte sitt jobb med att hålla ordning i gruppen. I slutet av februari fick Agda sår på hälen. Det är okänt vart såret kom från. Då höns blir jätte triggade av blod (de hackar frenetiskt i öppna sår) va vi tvungna att separera Agda från de andra. Vi penslade tjära på såret. Martin hade erfarenheter om detta från när han hade höns som liten. Tjäran är desinficerande, döljer det röda blodet och höns ska tydligen inte gilla smaken. Några dagar senare så sårskorpan bra ut och penslade vi på mera tjära och släppte ihop henne med resten av folken. Det gick bra hela eftermiddagen och kvällen. Inget hackande och ingen utmobbning för att hon varit borta i några dagar. Tyvärr funkade inte tjäran särskilt länge. För morgonen dagen efter upptäckte Martin att stac...
Att använda plåster på sår på hönsfötter va den bästa idén någonsin och jag är irriterad över att vi inte kommit på det tidigare. I början av förra veckan plåstrade vi om Bertas tå och såret under läker fint. På med nytt plåster och sårtejp (utan blå spray) och Berta och Bea går tillsammans några dagar till. Den 25 mars släppte vi ihop Berta och Bea med resten av gruppen. Det gick jätte bra! Det va ingen som noterade Bertas tejpade tå. Inget hack på fötterna. Visst det va lite tjafs några gånger, de är ju tvungna att sätta rangordningen igen. Ernst har dessutom varit duktig med att säga till hönorna som tjafsar. Nu är allt frid och fröjd! Eller också inte... Senare på eftermiddagen noterar vi att en av marodörerna blöder vid ena klon. *Gråter lite inombords* Jag fångar in henne och noterar då att det (lyckligtvis) inte är hackat utan hon har tappat hela klon och det är bara pulpan som är framme. Gud nåde vad det måste göra ont! In med henne och plåstra om tåspetsen. Sen ...
Kommentarer
Skicka en kommentar