Oasen på Åsen

Jag gillar sol och värme mer än de flesta, men nu får det nog. Sveriges lantbrukare går på knäna och nu börjar skogarna brinna på grund av torkan. Även som hobbyodlare är det extremt jobbigt, oavsett om man har egen brunn eller kommunalt vatten med bevattningsförbud. Vatten är en ändlig resurs, vilket jag tror få tänker på. Man duschar, tvättar och spolar toalett utan någon vidare tanke på att det en dag kan sluta rinna från kranen. Vi har en borrad brunn, men ingen vet hur djup den är, vilket gör mig orolig, trots att vi bor i utkanten av ett grundvattenmagasin. Vi vattnar en del av sådderna och odlingarna sparsamt varje kväll och vattnet till tunnelväxthuset tar vi från en brunn på ängen. Varje kväll drar vi upp 100 nånting liter från brunnen och konkar det  till tunneln som ligger ca 75 meter bort. Ett jävla hästjobb. Tungt och riktigt svettigt, även på kvällen. Brunnen på ängen har sjunkit med flera meter nu under sommaren men igår kväll noterade vi att det skett en viss påfyll...

Jag minns faktiskt inte vart eller när jag först kom i kontakt med permakultur, men det måste ha varit i vintras någon gång. Jag kan inte påstå att jag har djupdykt i ämnet men det behöver man egentligen inte göra för att kunna leva och odla i permakultur anda. Jag läste en intervju med grundaren till permakultur Bill Mollison som var från 1991. Du kan läsa hela intervjun här . Där fick Bill frågan: Vad är din nuvarande bästa definition på den [permakultur]? Hans svar var helt klockren! You could say it’s a rational man’s approach to not shitting in his bed.   Det är precis vad det är! Det är att tänka logiskt, praktiskt och långsiktigt. Att utgå från sitt eget liv och platsen man bor på och göra den bästa av de förutsättningar som finns. En del av permakultur är att spara energi. Det gäller inte bara el och drivmedel utan även sin egen energi och energin som går åt för att producera alla de resurser som vi människor använder. För att kunna spara energi måste man tänka lång...