Oasen på Åsen

Som om det inte vore nog en covid-19 så är det även ett utbrott av fågelinfluensan just nu.  Sjukdomen är mycket smittsam mellan fåglar. Den lågpatogena formen av virus orsakar vanligen endast milda symtom. Den högpatogena formen leder till mycket hög dödlighet, orsakar epidemier som kan spridas snabbt och därmed förstöra fjäderfäindustri. Höns, ankor, kalkoner m.fl. kan smittas av fågelinfluensa genom att de kommer i kontakt med smittbärare vilda fåglar eller deras avföring. (Källa Jordbruksverket) Skyddsnivå 2 gäller i hela Sverige från och med den 6 november 2020. Skyddsnivå 2 innebär att alla fjäderfä och hägnat fjädervilt ska hållas inomhus eller motsvarande. Hobbyfåglar behöver enbart hållas inhägnade, men foder och mat ska ges inomhus. Med hobbyfåglar menas fåglar som hålls för ägg och kött som enbart används i det egna hushållet och sällskapsfåglar. Säljer eller ger man bort ägg måste alltså hönsen vara inomhus (eller motsvarande). När skyddsnivån höjdes i Sverige i början

Året 2020 kommer för alltid förknippas med Corona, men för mig kommer det vara året som sa swoosh! Vi gick från noll till hundra inom loppet av några månader. Vi har gjort så mycket. Lärt oss en massa och fått flera nya vänner! I slutet av april stod jag i tunnelväxthuset och såg ut över mitt gröna hav av bladgrönsaker som sprutade upp ur jorden. Jag insåg att vi aldrig skulle hinna äta upp allt. Vi hade ju ändå lite lösa planer på att kanske starta upp en småskalig grönsaksodling år 2021, vi kanske ska testa lite försiktigt redan i år och sälja lite överskott till grannar? Sagt som gjort la jag ut en annons i den lokala Facebook gruppen. Swoosh sa det och alla påsar var slutsålda. Detta var i början av maj .   ” Intresset för närproducerade grönsaker utan konstgödsel och bekämpningsmedel är stort och vi ser fram emot att sälja mycket mer grönsaker i sommar!” När jag skrev den där bildtexten till inlägget på Instagram hade jag aldrig kunnat föreställa mig vad som komma skall. Se

Jag vill börja det hela med att ingen, vad jag vet i alla fall, har kallat oss för idioter. Det är bara så jag känner mig för tillfället. Gården är ca 4,5 hektar stor, varav ca 2 hektar är jordbruksmark. Att man bruka 2 hektar jordbruksmark för hand tar långt mycket mer tid än vad vi har att lägga på det. Men det har gått ganska bra att ta in hjälp utifrån när det behövts. I sommar fick stackars C slå ängen långt in i sommarnatten. Vad skulle man göra utan snälla vänner som ställer upp i tid och otid? Vi har ingen traktor av flera anledning. De är dyra. Vi har ”ingenstans” att ställa den. Varken jag eller Martin vet hur man kör en traktor. Ingen av oss kan meka. Jag tycker inte att vi behöver en. Detta trots att jag numera memorerat Martins lista över anledningar till att vi behöver en traktor. Flytta grus, ensilagebalar och ibc-tankar. Det underlättar vid byggnationen av vagnsskjulet samt vid byte av taket på gäststugan. Vi kan slå vår äng själva. Skotta snö. Och så vidare. Jag vill i